EN HISTORIK ÖVER NEDANSJÖ.
	Nedansjö-by var fordom fäbodställe men nu en av de större byarna i Stöde församling. Under 1600 -1700 talet kallades byn för Nänsjö. På 1800 talet när det blev ordnad postgäng så var det en ort i Ångermanland som hade samma namn. Det blev förväxlingar med posten sa därför ändrades namnet till Nedansjö.
	Bygden har säkert anor langt tidigare troligtvis före digerdödens härjningar. För mycket länge sedan fanns en träkyrka, kapellbacken är namnet pa platsen. Några hundra meter längre västerut lag prästgården, platsen där kallas än i dag för prästhus eller prästbordet.
	Vänder vi blicken mot öster ser man Borgberget, öster därom ligger Skansberget, av namnet framgår att ett fästningsverk bestaende av en skans var uppförd här. Rester av ringmuren har funnits men det mesta är bortforslat. Nagra föremal, en värja m.m. har hittats där.
	Det har berättats att en man vid namn Erik Svensson Trana född i Nedansjö blev 1642 utnämnd till knekt, han tjänte sig upp från menig soldat, så redan år 1648 blev han löjtnant. Trana dag 1671, hans värja finns bevarad i Stöde kyrka.
	Ar 1693 föddes i Nedansjö en Anders Nensto som blev student 1714 magister i Uppsala 1720, lektor i Härnösand 1732, kyrkoherde i Sunne 1736. Prost över södra kontrakten i Jämtland 1743. Död 1765 av febersjukdom. Det berättas att han hade 14 barn. Många i släkten Nensen fanns kvar i Nedansjö på slutet av 1800 talet.
	Nedansjö har varit delad i tva skifteslag, Sör-Nedansjö och Norr-Nedansjö. Sör-Nedansjö skifteslag bestod i början av 1700 talet endast av tre stamfastigheter, vars åkermark låg på bada sidor om älven och dess huvudsakliga skogsmarken. söder om älven. Skogsmarken var da samfälld. Ar 1758 upprättades karta över Nedansjö skogsmark och samtidigt skedde ett laga skifte, da alla som hade del i skogen blev tilldelad skog i förhållande till skattetal.
	Sör-Nedansjö har sina fäbodar söder om älven. Skiftelaget gränsar i söder och öster till Tuna sockergräns.
	Norr-Nedansjö skifteslag bestod av fyra stamfastigheter. Gränsar i norr till Lillström och Stormyra, i väster till Bergdalen och i öster till Tuna och Selångers sockengräns. Norr-Nedansjö hade sina fäbodar i Nedansjö-bodarna, vilket framgår av namnet. Under 1800 talets senare del förvärvade Skönviks AB nästan all mark i Hemgraven. förutom en torplägenhet. Ar 1872 köpte samma bolag en hemmansdel oi Nedansjö-by. För att bli ägare till all mark i Hemgraven bytte bolaget at sig, nämda torplägenhet för motsvarande mark i byn och uppförde därstädes nödiga byggnader at torparen.
Ar 1873 började man anlägga ett järnbruk nere vid älven i Hemgraven. Järnbruket blev aldrig färdigt utan lades ner efter att det kostat en rätt stor summa pengar. I slutet av ar 1800 och början av 1900 anlades ett träsliperi i Hemgraven, samtidigt uppfördes också arbetarbostäder varav 4 st finns kvar. Träsliperiet lades efter en tid ned, och i dess byggnad inrymdes en inpregneringsverkstad för kraftledningsstolpar. Nedansjö kraftverk blev ocksa byggt vid samma tid som träsliperiet. Kraftverksdriften pågick till den 5 december 1949 då strömmen bröts. Kraftverket sprängdes och all övrig bebyggelse i nedre delen av Hemgraven utplånades. Såväl träsliperiet med hög fabriksskorsten, konsumaffär och ett antal arbetarbostäder var rivna och bortförda. Byggnationen av Skallböle Kraftverk hade pågått några ar och var nu färdigt att tagas i bruk och älven dämdes upp över området,
Skönviks AB bedrev en rätt sa betydande jordbruksdrift under manga år. Jordbruket var även utarrenderat en tid. Nu är all jordbruksmark i Hemgraven bevuxen med skog igen. SCA har fröplantage av tall förlagd där.

Vi förflyttar oss nu till den övre delen av Nedansjö som torde tillhöra den äldre bebyggelsen.
Nämnas kan att under 1800 talet fanns det en diversehandel i byn. Under några år mellan 1920 och 1950 talet fanns det sammanlagt 6 st affärer, mer o mindre välsorterade. inom ett område av byn Kvarnsveden och Hemgraven.
Under 1800 talet och tidigare hade människorna på landsbygden en helt annan livsföring än vi har i nutid. Det var ej brukkligt att gå på affären å handla då något fattades. Kontanta pengar var det ofta smått om. Bytesaffärer förekom mycket ofta. Kött o fläsk producerades i gårdarna. Nästan i alla hem fanns över sommaren en gris som slaktades på hösten. De konserveringsmetoder som då användes var saltning, torkning och rökning lika var förhållandet med fisk, allt som skulle bevaras för kommande behov. Matvarorna förvarades i ett Härbre som var fristående byggt av timmer. På många ställen finns Härbrena kvar och i gott skick bevarade. Ofta var de delade i två avdelningar. P.g.a. att den äldre generationen som varit ägare till gården tidigare, hade vid försäljningen föreskrivet undantagsförmån i form av produkter från jordbruket och även rättighet att nyttja utrymmen i byggnader och källare.
Undantagsförmåner eller födrå som det allmänt kallades blev många gånger rätt så betungande för de yngre som tog över.
Vid köp eller överföring av en fastighet till ny ägare upprättades i regel ett särskilt födorådskontrakt i vilket var uppräknat FRI BOSTAD, FRI VED FÖR UPPVÄRMNING AV BOSTADEN. ETT ANTAL LITER NYSILAD MJÖLK DAGLIGEN, NYKÄRNAT SMÖR TVÅ GGR I MÅNADEN, KÖTT 0 FLÄSK TILL VISS KVANTITET EN ELLER TVÅ GGR/ÅR.AV ÅRETS SKÖRD KORN, RÅG OCH POTATIS VAR ANTAL TUNNOR UPPRÄKNADE. sKOR KLÄDER OCH SÄNGUTRUSTNING TILLVERKADES FÖR DET MESTA I HEMMEN.
Kardor, spinnrock och vävstol var redskap som var i bruk och användes året om. Det var förr också vanligt att hantverkare såsom skräddare skomakare med flera gick gård från gård och utförde sina arbeten.
Före järnvägens tillkomst och även in på 1900 talets början innan bilen blev allmänt färdmedel färdades många handelsmän efter landsvägarna med häst. Det fanns bestämmelser att mellan städerna skulle visst avstånd efter färdvägarna finnas Värdshus eller Gästgivargårdar deras uppgift var att tillhandahålla med mat och dryck samt logi för övernattning. Hästskjuts skulle även stå till förfogande om så behövdes. Några av handelsmännen hade egen häst och vagn. För gästgivaren i Nedansjö var skjutshållet åt öster till Vattjom åt väster till Stöde.
Järnvägsbyggandet hade kommit igång och pågått några år på linjen Sundsvall -Hemgraven. Den 14 juli 1874 var den klar för invigning. 1 år senare invigdes sträckan Hemgraven - Torpshammar och tre år senare var järnvägen framme i Ange. Om man en sommar dag går en promenad efter järnvägen blir man förvånad om man tänker sig in i vilka enkla redskap arbetarna hade till sitt förfogande. Det är ett mycket gediget arbete dessa rallare utfört.
Jag tänker närmast på den långa stödmur av tuktad sten som ligger nedanför Rockviksdalens banvaktstuga. Muren som är över 100 år ser ut att vara lika stabil som när den var nybyggd, trots det stora jordtryck som ligger mot muren.
Före järnvägstiden var det ofta sjövägen man tog till för att färdas på.
År 1865 bildade några intressenter Ljungans Angbåtsbolag som köpte en järnångbåt om 15 hästkrafter. Båten kom sjöledes till Sundsvall. Efter att ha söndertagits i Sundsvall transporterades ångbåten på hästforor till Hemgraven där den åter ihopsattes och blev sjösatt under namnet LJUNGAN.
Ede kanal är en historia från forna tider, som hade samhörighet med Ångbåtstrafiken på

Ljungan, innan järnvägen tog över men det berör ej Nedansjö.
Vi mitten av 1800 talet började skogspatronema som hade byggt sågverk vid kusten utanför Sundsvall, visat sitt intresse för köp av sågtimmer. Flottning var ju ett bra alternativ. Här i Nedansjö fanns under den tiden en bonde och nämndeman vid namn Jon Andersson född år 1800. Han hade uppdrag av sågverksägarna Enhörning, Hedberg m.fl. att köpa sågtimmer och furubjälkar till åsatt pris allt för deras räkning. Han stod också för flottningen en tid. Detta kan bekräftas med brev och skriftliga meddelanden som hittats när en äldre mangårdsbyggnad som Jon Andersson byggt år 1840. Revs för att ersättas med en nybyggd 1954.
Ljunga Älvs flottningsförening bildades och tog hand om allt som hörde flottningen till. I Stödesjön fanns en ångbåt och en motorbåt båda avdelade för att dra timmerflottar nerför älven en sjösträcka på 1,5 mil. Ett stort timmermagasin låg vid Nedansjö, där även tappningsstället låg. Här förekom även sortering av virke till massafabriken i Hemgraven då den var igång. Flottningen i Ljungan upphörde 1968. Några år senare revs stenkistor, dykdalber ja allt som hörde till flottningen, allt brännbart eldades upp. Em gammal tradition försvann ur tiden och det blev fritt fram på Stödesjön för motorbåtar och "seglare".
Samma år som flottningen upphörde övertog SJ virkestransporten på järnvägen.
I början av 1900 talet och många år framåt fanns här GH Dahléns skomakeri och Skoaffär, J G Öhléns Herrskrädderi, Kristina Olssons Hembageri. I Nedansjöbodarna fanns en mycket skicklig smed som allmänt kallades smed Manne hans rätta namn var Emanuel Andersson. Kaféidkare fanns en tid på flera olika platser. Är 1932 startades av ett antal intressenter en snickerifabrik som tillverkade träleksaker, saker för hushållsändamål och även beställningsarbeten av varierande slag. Fabriken var igång några år, men det blev kärva tider och svårt att få avsättning av tillverkningen. Rörelsen överläts till ny ägare, som efter en tid flyttade till nybyggd lokal vid sågen i Stöde. Sedermera Stöde snickerifabrik som köptes av Mattsson & Jakobsén. I mitten av 1940 talet var det så dags igen så köpte två smålänningar bröderna Ekström en äldre byggnad som ändrades till snickerirörelse. Tillverkningen bestod av byggnadssnickerier, inredningssnickerier även en mindre tillverkning av träsnideri förekom. Verksamhten pågick till sommaren 1957 då hela fastigheten brann ner till grunden.
En verkstad under namn Eriksson & Söner som sysslar med svetsning, järnsvarvning och utför konstruktionsarbeten av olika utförande etablerade sig i Nedansjö för ett antal år sedan. Nu är det Rolf Eriksson en av sönerna som driver rörelsen. Kan också nämna att i Nedansjö i god anslutning till E75 finns en servicebutik och ett intill-liggande motell ISAK där mat och logi går att få. En motsvarighet till Gästgivargårdarna fordomdags.
Föreningslivet i Nedansjö har under årens lopp varit skiftande. De första föreningarna som kom till var väl de religösa samfunden och nykterhetsrörelsen IOGT och Blåband.- disterna. Från början höll de sina möten i någon gård där utrymme fanns.
Den nuvarande skolan i Nedansjö byggdes år 1904, när den blev färdig så är det troligt att några möten kunde hållas där.
Tidigare skedde skolundervisningen i någon bondgård, jag vet med säkerhet att i minst tre äldre gårdar har under någon tid varit skola.
I Hemgraven närmare bestämt på gränsen mellan Stöde och Tuna socknar byggdes under anläggningstiden i Hemgraven ett föreningshus där IOGT hade sina samman-

Komster, där också dans och filmförevisningar förekom ganska regelbundet i många år. Som kuriositet kan nämnas att byggnadsplatsen tidigare varit avrättningsplats. Den sist avrättade före dödsstraffets avskaffande kallades Diger-Janke.
I byn fanns en missionsförsamling och i Hemgraven en religös förening som kallades Valdenströmmare. Dessa två föreningar bildade år 1909 Nedansjö Missionshus Byggnad-förening. När den stora utflyttningen blev aktuell i Hemgraven så övertogs Valdenströmmarnas andelar i Byggnadsföreningen av Missionsföreningen. Det vackra missionshuset byggdes av en byggmästare Lövqvist i Nedansjö samme man som fem år tidigare byggde SKOLAN.
De båda byggnaderna har under år som gått underhållits och är av mycket god standard. Nedansjö missionsförening har under lång följd av år varit mycket aktiva. Haft gudstjänster symöten, södagsskola, verksamhet för ungdomsgrupper och gåvoauktioner. Trots det, att vi kommit i en tid då intressena blivit så splittrade till olika föreningar har sammanhållningen från alla läger varit mycket god när det gäller att värna om Missionshuset och dess bevarande liksom skolan.
Utmed Lill-ån som utmynnar i Ljungan vid Hemgraven fanns på 1700 talet ett antal små skvaltkvarnar, där jordbrukarna malde kom och råg till hushållens behov. Utvecklingen gick framåt och omkring 1800 talet byggdes en större kvarn vid ån.
Jag skulle tro att namnet Kvarnsveden som platsen kallas har uppkommit efter kvarnarna vid ån. Den nya kvarnen var två och en halv våning hög byggd av timmer. Kvarnägaren "Mjölnaren" som han allmänt kallades utförde legomalning åt jordbrukarna i omkringliggande byar. Mjölnaren fick ofta istället för pengar som ersättning "tulla" detta innebar att en viss kvantitet av säden togs som betalning. Kvarnarna kallades ofta för tullkvarnar. Kvarnen finns ännu kvar vid ån men har ej varit i bruk på många år. När jordbrukarna i mitten av 1900talet skaffade sig eldrivna kvarnar så att all malning och krossning av säd till djuren skedde hemma vid gårdarna blev rörelsen olönsam och kvarndriften lades ner.
År 1917 byggde dåvarande kvarnägaren Olov Jonsson "alias kvarn 011e" en mindre kraftstation i nära anslutning till kvarnen.
Det var kristid mycket svårt att få tag på fotogen och olja så det var karbidlampor man fick lysa sig med. Fastighetsägarna i byn blev erbjuden att få köpa elkraft av Jonsson. Det blev många sammanträden innan man nådde enighet för att bilda NEDANSJO ELEKTRISKA LYSEFÖRENING. Den 10 november 1918 upprättades stadgar som antogs till efterlevnad av medlemmarna. Strömmen var likström och köptes till ett visst pris/16 ljus lampa. Stolpar och ledningar ägdes och underhölls av föreningen. Med åren blev behovet och kraven allt större och vattentillgången i ån var tidvis för liten. År 1927 övertog Skönviks Kraftverk kraftleveransen till Lyseföreningen alla abonnenter måste då byta ut motorer, hushållsmaskiner och lyselampor för att övergå till växelström.
En man vid namn Gustav Johansson från Viskan hade fått till uppdrag att åka omkring och bilda jordbrukskassor i Medelpad. På våren 1925 kom han med tåget steg utav vid Nedansjö-by och gick från gård till gård och talade i varma ordalag om fördelarna att gå med i Jordbrukskasserörelsen. Hans propaganda föll i god jord och gubbarna samlades till möte den 19 december 1925. En teckningslista för bildandet av jordbrukskassan fanns tillgänglig 41 st var redan anmälda. Verksamhetsrådet omfattade Nedansjö, Stormyra, Lillström, Specksjön i Stöde socken. Huljen i Selångers socken samt västra delen av Hällsjö i Tuna socken. 1926 började verksamheten. Styrelsen bestod av herrar: H E Söderberg
C A Berggren

P J Hällström
G A Andersson
Haimer Bergström
Suppleanter:
J 0 NOrdell o Johan Magnusson.
Kamrer för kassn blev Helmer Bergström som uppehöll tjänsten till och med år 1962 då nya krafter inom släkten tog vid.
De första åren var kassan inhyrd hos Helmer Bergström. År 1933 byggdes Bystugan där också Jordbrukskassan fick hyra lokal i många år. Kan även berättas att vid första verksamhets årets slut hade medlemmarna ökat till 77 st. Inlåning var 1.400:- och utlåning 6.250:-.
Fem år senare hade kassan 163 medlemmar, inlåning 21.000:- och utlåning 166.000:-. Ytterligare fem år framåt 1936 hade kassan 321 medlemmar, inlåning 70.000:- och utlåning 270.000:-.
År 1974 kom en lagbestämmelse att namnet på jordbrukskassorna skulle ändras till Föreningsbanken och då få befogenhet att verka i samma utsträckning som affärsbankerna. Kassorna hade ju tidigare inte rätt att giva lån till personer som ej hade sin verksamhet och sysselsättning i anslutning till jordbruket.
Bankinspektionen var mycket noggrann med att bevaka och plocka bort de lån kassan ej hade rättighet till.
Med åren blev lokalen i bystugan för trång och med de bestämmelser som råder om sekretäss för de uppdrag som förenas med en bankrörelse måste något mer rum än banklokalen finnas att tillgå. Frågan blev aktuell att bygga egna lokaler.
1 samråd med Mellersta Norrlands Föreningsbank. Centralkassa byggdes år 1975 den nuvarande banklokalen som är av god standard och efter nutidens krav utrustad med bankvalv och bankfack att hyra.
Under de 56 åren som gått sedan banken startades är det mycket som hänt. Av de 41 st som 1925 hade sina namn på teckningslistan är alla döda förutom en person som nu är över 90 år namnet är Albert Sundberg f.d. affärinnehavare i Nedansjö. Många personer har under årens lopp figurerat med sina namn i styrelse, revisionsberättelser och protokoll för att inte nämna växlar och andra lånehandlingar.
Olov Bergström har med hjälp av sin maka Vivian Bergström uppehållit kamrerstjänsten från år 1964 till 1980 då han avgick med pension. Vivan Bergström avgick efter uppnådd pensionsålder 1982. Fr.o.m. 1980 har tjänsten uppehållits av kamrer Lennart Broman. Kan som avslutning tala om att av 1982 årsberättelse framgår att bankens medlemsantal är 620 st, inlåning 18.521.843:-, utlåning 12,914.619:-.
Omkring år 1918 bildades en Bondeförbundsavdelning av några gubbar i byn. Några namn kan nämnas av de första medlemmarna:
Helmer Bergström, Axel Mattsson, Niklas Widmark, Andreas Hermansson, Johan Rudberg, Johan Magnusson, Per Vänglund, Emanuel Söderberg m.fl.
Per Jonas Edberg Borgsjö var med och bildade avdelningen. J.G. Söderholm Bergsåker medverkade ibland som talare vid sammankomster som hölls i någon gård där det fanns utrymme. hur länge avdelningen hölls vid liv kommer jag ej ihåg. En down-period förekom en tid tills flera av medlemmarna anslöt sig till Stöde avdelningen.
Jag kommer särskilt ihåg att vi smågrabbar fick i uppdrag att sälja lösnummer av tidningen Medelpads Dagblad som då var nystartad bondetidning. Helmer Bergström medverkade som ortsskribent och bidrog med många mustiga insändare.
Nedansjö S.L.U.-avdelning bildades 1932 på initiativ av H R Sörlander, Fränsta. Ett 30 tal ungdommar anslöt sig till föreningen som var mycket aktiv en följd av år.

Albert Johansson var den första ordförande i avdleningen det var även i hans hem vi under den första tiden fick hålla våra möten och samkväm. Det förekom en fin gemenskap bland ungdommarna det spelades teater, sketcher, sång och musik samt mycken annan underhållning. Även en sånggrupp under ledning av Leon Sélin var verksam. År 1939 ombildades avdelningen och fick namnet LO-Nedansjö SLU-avdelning, många nya medlemmar kom med istället för de som utgått eller övergått till Bondeförbundet.
År 1933 var det dags igen att starta en förening, det året bildades Nedansjö R.L.F:s avdelning. En ombudsman Nils Vedin var närvarande och höll ett anförande vid starten. Avdelningen hade från början ett 50 tal medlemmar. Under de följande åren skedde en rätt så stor utflyttning från orten och medlemsantalet minskade. Avdelningens verksamhet låg nere en tid men år 1937 ombildades avdelningen med 20 st medlemmar. Avdelningen fortsatte med verksamheten fram till år 1978. Årsmöte beslutade då att avdelningen skulle uppgå i Stöde övre RLF-avdelning. De båda föreningarna enades om att namnet efter sammanslagningen kommer att vara Stöde R.L.F. avdelning.
År 1938 kom några på idén att bilda Hästförsäkrings-förening. Orsaken var den att alla som hade sina hästar försäkrade i Skandinaviska Kreaturförsäkrings-bolaget fick betala en onormalt hög försäkringsavgift p.g.a. att Stöde socken var en av de områden som drabbats av en blodsjukdom bland hästar som kallades allmänt vattusot.
Några började prata om saken att om det fanns tillräckligt med intresse bland hästägarna vore det bra om man kunde bilda en förening där man mer solidariskt kunde bistå och hjälpa varandra ekonomiskt och få en lägre premieavgift än tariffbolagens. Söndagen den 11 december 1938 samlades ett 15 tal personer på Bystugan. Till ordförande för mötet valdes AR Aronsson och till sekr. Sven Axelsson.
Att utverka förslag till stadgar valdes Maurits Bergström, AR Aronsson , Sven Axelsson den sistnämnde utsågs även att utskriva teckningslistor.
Den 13 febr. 1939 sammankallade kommittén till nytt sammanträde 18 personer var närvarande och kommittén fick allas godkännande för sitt uppdrag. Frågan om föreningens namn diskuterades och beslutades heta Nedansjö ortens Djurförsäkringsförening. Försäkringsavgiften bestämdes till 3:-/100:-kr försäkringsvärde för år 1939. Under paragraf 7 i protokollet står att föreningen beslutade börja verksamheten omedelbart.
Till styrelse valdes Helmer Bergström, Sven Axelsson, Sven Widmark, Johan Andersson, AR Aronsson och Mauritz Bergström som också blev föreningens ombudsman. Revisorer Arvid Nordell och Arvid Söder. Kan nämna att intresset från första början blev stort ett 40 tal hästar försäkrades i föreningen det första året. År 1945 var försäkrade hästar 82 st med en ansvarighetssumma av 53.510:-. Arbetshästarna har nästan försvunnit i dom här trakterna så idag är endast ett mindre antal försäkrade i föreningen.
Det finnes gott om travhästar i byarna men dom representerar så höga bruksvärden så en liten förening med för små betingelser klarar inte uppgiften. Risken blir för stor.
En bastuförening fanns också en tid i Nedansjö. Bastubadandet pågick ganska flitigt några år med deltidsanställd badmästare. Skolbad förekom varje vecka. Men med tiden började allt flera modernisera bostäderna och ordna för bad i hemmen och lönsamheten blev dålig. Bastun såldes och ombyggdes till bostadshus.
Lokalbehovet blev större ju mer föreningar som tillkom. Intressen fanns på flera håll att få till en samlingslokal. Helmer Bergström ställde upp och erbjöd tomtmark. En kommité valdes och fick i uppdrag att upprätta listor för andelsteckning inkomna med byggnadsförslag och anskaffa ritningar. Bygget utlystes på entreprenad och en byggmästare NA

Vestin från Viskan kom med lägsta anbudet på kr. 15.475:- för huset utom grund. Jonas Larsson Nedansjö inkom med lägsta anbud för gjutning av grunden på kr. 1.990:- som blev antaget. Sedan tillkom en del ändringsarbeten beroende av vissa säkerhetsbestämmelser som råder för offentliga lokaler. Kostnaden för hela bygget av BYSTUGAN rörde sig omkring 21.000:- Bygget var färdigt hösten 1933. Under tiden som bygget pågick kom Nedansjö Koperativa Handelsförening med en begäran att få lösa andelar och hyra en affärslokal i huset. Indelningen av huskroppen blev från början i markplaet kafélokaler, konsumaffär och jordbrukskassans banklokal. I övre planet stor samlingslokal med scen samt två mindre rum. Några år senare köpte konsumföreningen huset och gjorde om kafélokalerna till lagerutrymme. Byggde även till utrymmen i källarplaet. Nedansjö konsum som efter en tid uppgick i Matfors konsum fortsatte med affären till den 30 sept. 1978. Nedansjöbornas önskemål var att få behålla affären men Förbundsstyrelsen var negativt inställd och ville inte lyssna med det örat.
För att helt taga död och göra det omöjligt för några privat personer att fortsätta med affärsverksamhet revs all inredning ned och alla inventarier fördes bort.
År 1979 köpte Nedansjö Idrottsklubb bystugan. Klubben rustade upp affärslokalen och hyr nu ut till nya affärsidkare.
Idrottsklubben som också äger Vårbackens Festplats och Danspaviljong har i många år nedlagt ett otroligt arbete till gagn för ungdommarna i Nedansjö, mycket har åstadkommits på frivillighetens väg.
Detta har berättats av Bernt Åhlén Lärare Nedansjö Skola Som levde i melllan 1937 - 1985 Renskrivet av Christin JohanssonI Början på 1980-talet