Fortsättning nr 2 med berättelser av Erik Ragnar Eriksson född 15 juli 1915.
Vi har nu den 17 mars 2010 och jag tänkte mig kunna försöka skriva lite om gamla minnen.
1934
Det var i januari 1934 och jag hade jobb i skogen straxt ovanför hemmet, en bit upp mot Tjärnåsen.
Två äldre pojkar jobbade också där och en dag hände det att min yngre bror Ivar som hade lovdag
från skolan kom klättrande uppför åsen för att se hur jobbet gick till.
Han startade med att barka en stock då det plötsligt fräste till i luften och en lång fura kom farande
rakt över där vi var och min bror hann inte undan. Han blev liggande bland furans översta grenar,
ena benet var brutet och de två pojkarna som jobbade ovanför kom springande för att hjälpa till. Det
var vinden som fällde trädet åt fel håll.
Nu var det bara att tillverka en bår. Jag högg ner två mindre träd som jag kvistade av till två
bastanta störar. Jag tog av mig blusen och trädde störarna genom den och så storvästen på andra
änden, jag täljde en pinne att ha under huvudet också.Vi lade grabben på denna bår och jag sade till
de andra två att nu får ni allt bära honom hem och det gjorde de så gärna.
Nu var det så att de här pojkarna var bra mycket äldre än jag som var 18 år och trots mycket snö och
branta ställen kom vi ner till gården. Vi ville ha in båren till köket men störarna var för långa så
dem fick vi såga av och sedan kunde vi lägga båren mellan spisen och köksbordet..
Nu blev det till att springa till närmaste granne som hade telefon och ringa efter en bil och så
småningom kom det en bil halvvägs till oss från landsvägen. Det var mycket snö och det var en
liten bil. Nu fick vi såga av störarna igen och lägga båren uppepå ryggstöden och så startade resan
till Sundsvalls sjukhus.
När vi kom fram till sjukhuset bars patienten upp till ett behandlingsrum. En syster och jag hade ett
mödosamt arbete med att få av min bror alla kläder han tagit på sig för skogspromenaden och
därefter fick läkarna ta hand om honom. Jag åkte hem med samma bil vi kommit med och min
yngre bror blev kvar på lasarettet ganska länge. Jag hälsade på honom några gånger, de andra hade
inte tid förstås.
Så småningom denna olycksdag kom jag hem och dagen efter var jag på skogsjobbet igen.
Skogsjobbet räckte inte så länge men jag hade även ett hemarbete från träförädlingen.


Tiden gick och det blev vår och det blev midsommar och Pelle och jag Erik gjorde en tur på lånade
cyklar för att leta rätt på några bekanta.
På hemvägen hälsade vi på hos en bonde som jag efter helgen skulle taga tjänst hos som dräng. Jag
är fortfarande 18 år men blir 19 i juli.
Jag kom direkt in i jobbet. Vi skulle skörda höet, det var en torr sommar och det blev lite hö. Det
blev bättre när vi bärgade säden och jag minns en kväll vi jobbade till kl 7. Det var marknadsafton
och alla pigor och drängar cyklade till stan men husbonden fortsatte att köra med traktorn... nej det
var nog hästen som fick dra skördebindaren och lägga ut fång som vi skulle binda bondens dotter
och jag. Vi skulle bära ihop 10 st till högar som sedan skulle sättas på stör, så kallade snesar för att
torka. Det blev många olika jobb, trädgårdsjobb, gräva och plantera, gräva diken och ta upp potatis
och väga till påsar som skulle säljas samtidigt med mjölken som kördes till stan med häst och vagn
varje dag.
Gräva brunn sysslade vi också med, någon hade sett ut ett ställe där det skulle finnas en vattenåder
och där började vi gräva bonden och jag. Vi hade en gammal stubbrytare med vev och lina samt en
balja. En av oss grävde och den andra vevade upp och tömde baljan. Helt plötsligt blev det berg i
botten och då blev det stopp ett tag. Jag fick annat jobb med att plöja åkrar med hästen. Under tiden
hade ” bonn” skaffat en som sprängde berget i brunnen, det var massor med skärvor som vi fick ta
upp. Det var jag som vevade och lastade av försiktigt så att inte någon skärva tappades ner på den
som var där nere.
Helt apropå skulle vi byta och ”bonn” skulle lasta av. Han tappade en stor skärva men jag hade tur
att den slog i mösskärmen. Bonden blev skamsen och ville byta tillbaka, han skulle då åka ner i
baljan, jag skulle veva ner men veven åkte av och kugghjulet slet sönder min ena hand och bonden
gick till botten, 6-7 m, lite fort. Det blev aldrig något vatten i brunnen utan den fick fyllas igen.


Tiden gick och många olika sysslor blevo utförda. Det var nu senhöst och åkrarna voro färdigplöjda
när bonden kom på att vi skulle göra en kompost. Vi skulle gräva ett dike där han ansåg att det
behövdes och köra den uppgrävda jorden till en kompost nere vid ån. Det var ”bonn” som grävde
och lastade i en släde, jag körde hästen med släden ner till komposten och tippade ur. Hästen var fin
och det gick hur bra som helst. ”Bonn” hade en släde till som han lastade full medan jag for ner och
tömde. När jag kom tillbaka fick jag ta ur skakelträet och flytta häst med skaklar till den andra
släden och det gick ju bra men så hände detta:
Hästen fick stå tvärs över diket medan jag satte i skakelträet. Jag hann inte ta igen handen när
hästen satte igång utan handen satt fast under skakelträet. Jag kastade mig upp på lasset men kom
inte loss förrän vi var framme vid komposten. Jag tippade släden och körde sedan tillbaka och sade
till bonden att jag går nog hem nu. Handen var skinnflådd och blodig och naglarna var bort på två
fingrar. Dottern i huset kunde inte hjälpa mig, jag fick gå till en sjuksyster som bodde i byn och där
jag fick ett väldigt fint förband.Jag fick trots allt lov att ta in hästen när ”bonn” kom hem i
mörkningen, han bara slängde tömmarna och gick in...
Detta var i början av november 1934 och jag Erik var endast 19 år och hade 30 kr i månaden i lön.
Nu var det så att vedboden gapade nästan tom och vi hade pratat om att jag skulle ta mig till Huljen
för att hugga ved. Men hur? Man kunde ju inte gå så långt och så skulle man ha en kompis också
och därtill hade jag ont i handen. Det blev ingenting utav detta och jag begärde att få sluta min
tjänst. Det finns mycket man skulle kunna berätta men jag plockade med mig mina få ägodelar och
for hem till Nedansjö. Mamma blev riktigt arg, hon menade att jag skulle varit kvar tills handen
hade läkt och mer därtill.
Det var fortfarande novemner 1934 när jag var hos våra släktingar i Birsta och gjorde några
småjobb.

År 1935-37
Det blev julhelg och nytt år oich jag sökte fortfarande efter jobb. Karl Jonsson i Specksjön hade stor
avverkning men där fattades ingen huggare. Jag försökte med allt möjligt, bland annat att ta hem
och sälja färsk sill men i slutet av januari fick jag jobb hos Frits Ullberg i Gransjö.
Svedjan hade plats för en huggare till. Skiftet låg mellan Gransjön och Lillström. Jag tog med mig
veckomatsäck och slafade i en gammal bryggstuga utanför gården. Jobbet räckte till islossningen
och därefter for jag hem och började packa nasare-väskan med borstar av alla slag.
Mitt intresse för måleri stod nog högst och jag träffade en byggare under nasare-resans gång och vi
snackade om målning lite längre fram. Jag fick sälja allt jag hade med mig och vände hemåt.
Jag var med i NTO-logen Loborg och på ett möte träffade jag en kamrat som ville anställa mig på
sin gård, villkoren var goda och jag antog dem direkt. Bland annat fick jag en helt ny kostym samt
40 kr lön per månad och mat och husrum förstås. Han hade rätt så stor familj och alla var yngre än
jag så de tyngre jobben kom på min lott, såsom plöjning av åkrarna, lite timmerhuggning och så´nt.
På efterjulsvintern var vi uppe i Stöde fäbodar där jag skottade snö så vi kom åt alla kastvedsbrötar
som bonden körde ner till Stöde med hästen. Med ett ord sagt, jag hade det bra hos denna familj.
Det var i juli 1935 jag började, just då jag fyllde 20 år. Den 1 juni 1936 slutade jag denna tjänst men
jag fick bo och sova i sommarstugan den del av sommaren som var kvar.
Jag fick målningsjobb hos flera grannar och bekanta, bland annat skulle en bonde ha logen
rödfärgad. Jag kokade färg och lejde två pojkar som hjälpte mig med stegar och ställningar och så
målade vi logen röd.
Det var inte bara jobb, logen Loborg anordnade små nöjesresor, just nu en resa till Iggesund, Siri
Siden och jag var färdledare.
Sommaren tog slut och det började lida mot höst. Jag fick skogsjobb i Bergdalen, Nedansjö och
Herman Svensson var den som körde virket ner till sjön för flottning till våren.
1936 var det skogsjobb i Bergdalen där jag jobbade hela vintern till april 1937. Därefter köpte jag
avfallet och högg kastved av det och fick ihop 10 kubik som jag sålde för 40 kr.
Så blev det tid för målerijobb igen, min kundkrets var fortfarande i Lo. I mellanåt var jag med Ivar
och sågade ved på Nedansjö skola. På hösten målade jag Algot Jonssons nybyggda hus i
Kvarnsveden.
Sedan blev det timmerhuggning på Kvarnberget och före jul ett tag med nasare-väskan.

God Jul och Gott Nytt År 1938.
Det var så här att Svensson hade två hästar och jag skulle köra den ena hästen. Vi skulle köra
timmer från en avverkning i Loböle till Stödesjön. Det var snö och kallt och man blev frusen vilket
orsakade en förkylning. En dag kom en man, en bra karl med yxa och såg. Han tänkte sig få jobb
med huggning men när vi pratats vid ett tag kom vi överens om att byta jobb. Han tog hästen och
jag fick hans såg och efter några dagar kändes det bättre i kroppen. Jag hann med att hugga några
stockar innan allt var slut, det blev en väldigt tidig vår det året.
Vi var rätt så många huggare och timret var vekt och gav inte de pengar man tänkt sig.
Skogsägaren delade ut några kronor åt var och en.

Jag fick ta fram nasare-väskan ett tag fram till den 15 april 1938 då jag började med måleriet igen.
Först hos Jonssönerna i Specksjön, därefter hos rätt så många i Nedansjö. På midsommardagen
startade Oskar och jag en turistresa till Norge, på cykel förstås, en tur med mycket givande
naturupplevelser.
Då vi kom hem fortsatte vi med våra jobb, Oskar på sin verkstad och jag med måleriet ända till
strax före jul då det blev tid för nasare-väskan igen.

Nu har vi jul 1938 och nyår 1939.
Januari 1939 hade jag som vanligt inget fast jobb och då fick man förlita sig på nasare-jobbet
liksom jag tidigar gjort. Jag tog hem färsk sill och sålde, sillen kom i lådor med tåg från Göteborg.
Jag sålde slut 2 lådor på tre dagar. I slutet av månaden gjorde jag en resa till Sundsvall och
Lundbergs Tekniska fabrik för inköp av tvål och andra säljbara artiklar, en utgift på 16 kr för varor
till min nasare-väska. Det var mycket pengar på den tiden.

I slutet av månaden åkte vi skidor Ivar och jag till Kvarsätt över Huljen och därifrån till Töva och så
tåget hem men det gav inga pengar, det skall nog vara handelsresor.
Med tiden blev det ganska många sådana och jag måste få berätta om en speciell nasare-resa. Det
var i februari 1939 och jag lastade en stor kartong med borstar, sopar , mattpiskare och även några
och rottingkorgar band fast den på sparken. Resans ändpunkt blev Hassela i Hälsingland och då
hade jag sålt varenda sak. Jag var för snål för att köpa logi en natt till så jag beslöt att gå med
sparken hem på kvällen. Jag gick över Hassel till Loböle och över Stödesjön till Nedansjö. Det blev
ungefär 5 mil och jag kom hem vid tio-elva-tiden på kvällen. Lasset var värt cirka 60 kr brutto och
som jag sade förut, det var mycket pengar på den tiden.
Därefter fortsatte jag åt Njurunda och hälsingegränsen, därifrån med tåg och buss till Selånger för
att hälsa på min bror Ivar som jobbade hos Sandberg i Töva och därifrån tog jag tåget hem.

Tiden går ju som man säger och vi kom fram till maj då jag tog mig för att måla gården hemma.
Senare i maj for jag till Hullsjön för att måla och sedan fick jag jobb hos flera familjer i Nedansjö.
I juli månad fick jag hälsningar från mäster Whitt i Stöde att jag skulle få jobb hos honom, skolan i
Nedansjö var ett stort jobb, Stöde prästgård likaså. Allt blev färdigt till jul trotts kyla och regn så
även hos Engberg, arrendator på Stöde prästbord blev målningen klar den 17/12 1939.
Nu fick jag några lediga dagar och passade på att måla lite hos Anna Vesterlund.

Det blev julhelg och nytt år 1940
Nytt år igen och nyårsvakan på Bystugan är avklarad. Vi fick 391 biljetter sålda till föreställningn
”När klockorna klämta” Nu gällde det att träna och hålla igång för 2 föreställningar till som vi
skulle spela upp i Åsta i Matfors samt även i Hassel. Vi hade mycket på gång den här tiden, bland
annat möte på klubben, kurs i frihandsteckning och kurs om luftskydd.
Det var fullt krig lite här och där ute i Europa, här hemma i Sverige var det lungt och bra.

Nu till affärerna jag redovisade i början av april; nu börjar målarjobben igen, mest i Selånger och i
Birsta. Den 28 juni målade jag uthuset åt Lundin med hemkokt rödfärg.
Nu i maj månad måste min bror och jag hugga lite ved också, den 5 juli var vedhuggningen färdig
och den 6 juli startade vi en cykeltur till Stockholm, året var 1940. Vi trampade på, en del dagar 10
mil om dagen. Efter lite svängar utikring körde vi in till Stockholm, Gamla stan, Skansen och
Nordiska museet. Vi hälsade på våra släktingar och vi gick på dans också någonstans. Dagen därpå
fanns det mer att se, Stadshuset, Västerbron, Norr mälarstrand, Slottet mm.
Nästa dag halv nio på morgonen startade vi hemresan med båt, icke utan besvär. Det var en Sveabåt
som hette Regin.
När vi kommit ut i Ålandshav blev det så väldig dimma att båten fick ligga för ankar och tuta hela
tiden. Vi, min bror och jag lade ut vårt tält på övre däck där vi kunde, det fanns inte någon annan
plats. Jag pratade med en besättningsman, han sade att båten var överlastad med det dubbla så om
det skulla hända något hade vi inte en chans om vi mötte en båt.
Vi mötte faktiskt en som strök relingen men det gick bra. Dimman lättade och solen lyste och vi
somnade på vår platta och vaknade när båten lade till i Sundsvall på morgonen. Resan kostade 10
kr. Framme i Sundsvall stod vi på kajen och väntade på att rätt cykel skulle dimpa ner.
När cyklarna kom trampade vi upp till Selånger och fortsatte med våra arbeten, Ivar jobbade på
trädgården och jag skulle hjälpa Lundin att ta in hö och efter detta börjar en ny historia.

Den 6 juli 1940. Nu hade Lundin fått in sitt hö och jag for till staden och handlade några grejer. Så
fort jag kom hem till Nedansjö hjälpte jag Pelle att slåtta hö i Lövåsen till samma kor (Lundins).
Dagen efter for jag till Stöde arbetsförmedling för att hämta en tågbiljett till Stockholm där jag fått
ett jobb en bit utanför sta´n. Den 12 juli steg jag på tåget i Nedansjö till Stockholm för vidare
befordran med annat smalspårigt tåg och slutligen med hela packningen på cykel kom jag fram till
Rävsta gård.
Jag började jobbet hos Sven Seile, han var arrendador på detta ställe. Jobbet var som på en vanlig
bondgård, 10 kor och 2 hästar. Mjölken var det viktigaste, den skulle vara ute på pallen klockan 6
på morgonen. Sedan hade vi paus i 2 timmar + lite mat. Vi hade en del fria söndagar och då cyklade
jag till Stockholm. Jobbet fortsatte med att hugga ved och sedan köra hem den. Jag fick köra med
hästarna,och med en vagn med påmonterad kap med motor. Ström till motorn fick man genom 2
kabelförsedda störar som vi hängde på ledningen som gick över vedgården.
Så blev det tid att skörda säd och därefter skulle åkrarna plöjas och säden tröskas. När allt detta var
gjort hade vi höst och jag skulle kunna berätta mången god historia men nu får det räcka.
Jag kan tala om att det var fullt krig ute i Europa och det var mycket arbetslöshet i Sverige. Pengar
till en sådan här resa fick man av arbetsförmedlingen om man stannade i 5 månader. Jag har nu
jobbat här nästan 6 månader och har just sagt upp mig till den 12 december.
Det blev tid att hälsa på mina kusiner i stan och att köpa biljett till tåget hem. Jag steg på tåget på
morgonen kl 9 och kom till Sundsvall kl 16. Det var ett godståg med en kupévagn i tågsättet som
var vanligt under krigstiden.
Det sista jag gjorde i Stockholm var att köpa några julklappar på torget i Gamla staden.

Nu har vi den 17 dec 1940 och jag var hemma i Nedansjö och började omedelbart med nasareresorna
och fick in några kronor till jul. Det kändes lite knepigt att träffa alla kompisarna som var
hemma, en del hade liksom jag åkt söderut på lite olika jobb, för övrigt var det sig likt i byn.
Nu får vi säga God Jul 1940. Nu uppstod frågan om jobb men först blev det julhelg och
nyårsfirande.

År 1941
Det nya året 1941 bjöd på mycket kallt väder men vi roade oss med att åka skidor för märken och
små priser. Det blev lite timmerhuggning också och sedan tid för nasare-väskan igen, det var för
kallt att börja måla.

I slutet av mars månad blev jag tillsammans med en annan huggare erbjuden jobb hos Edor Buhlér
med att hugga timmer. Buhlér själv körde timret till sjön för flottning. Helt plötsligt blev Buhlér
inkallad och jag fick ta hand om hästen och körningen. Det vat ett väldigt slitsamt jobb, ovanligt
grova och tunga stockar skulle först köras till landsväg medelst kälkar och sedan lastas över på vagn
och köras över järnvägen ner till sjön för flottning. Allt virke flottades i älvarna på den tiden ner till
industrierna vid kusten.
Det blev en annan körning också, kolved. Vi hade byggt en kolugn av plåt och den skulle fyllas
med ved. Veden skulle tändas och kolas i ugnen och det blev mycket kol som vi sedan körde till
Stöde och tömde i en stor järnvägsvagn. Kol räknas och fraktas i ”stigar”, en ”stig” var en slags
korg som var gjord av ribbor och rymde ca 100 liter.Träkolet var lätt att frakta och lasta på vagn,
det ryms många ”stigar” på en flakvagn.
Det blev vår och jag harvade åkern och satte potatis. Det blev midsommar och jag hade inte någon
mat till hästen så den fick en bror till Buhlér ta med sig upp till Hullsjön. Jag fick avsluta
anställningen och inga pengar fanns att få någonstan. Pengarna för timmerkörningen var uttagna i
förskott.
Under den här tiden som jag nu jobbat hos Buhlér fick jag flera brev från tidigare arbetsgivare plus
betyg från min tid hos Seile som nu hade flyttat till Västmanland. De ville alla att jag skulle komma
dem till hjälp.
Nu var det såhär att jag träffat min livskamrat samt att jag börjat jobba hos Whitt igen och därför
åkte jag inte till Angarn.

Fotnot:
Efter allt jag har skrivit om skogsarbete och andra jobb behövs nog en redogörelse om vad man fick
i lön och vad allt kostade på 20- och 30-talet.
En sågstock det var en stock vilken var grov nog att såga bräder av, den skulle vara 8 alnar, ca 5
meter lång och minst 7 tum i topp.
Det hindrade inte att man kunde träffa på granar o tallar som var 20 tum i roten och 15 tum invid 8
alnars längd. Av ett sådant träd kunde man få två sågstockar.
Priset för detta arbete var 25 öre per stock. Resten av trädet apterades till massaved, det vill säga
kvistades och barkades och sågades till 5 alnars längd (så kallad papps). Priset var 20 öre st, en
toppända på 3 alnar gav 15 öre.
Om du skulle hugga kolved då var måtten 4 meter lång lövved att läggas i lådor om 4 meters längd
x 50 cm bredd. Denna trave innehöll då 1 kubikmeter och för detta fick du 1 krona. 4 meters kolved
kunde även läggas i res för 35 öre st.
1934 hade jag ett jobb som dräng hos en bonde med lön 30 kr per månad pluss mat och en
sängplats. Året därpå fick jag plats hos en annan bonde med 40 kr per månad samt mat och sovplats
pluss en splitterny kostym (cirka 60 kr). Hos denne bonde blev jag kvar drygt 1 år.
I slutet av 30-talet gjorde jag många dagsverken hos bönder för mat och 2 kronor om dagen. En
gång fick jag 5 kronor, det var vid höbärgning (tro om jag var mallig).
Hur det nu än var så måste ju folket handla lite mat på affären. Jag minns inte allt men att en
råglimpa kostade 25 öre det minns jag. Vi, Pelle och jag, fick betala 1 krona om dagen när vi var
hemma. Under denna tid hade jag så småningom lärt mig ett yrke nämligen måleri och har efter år
1937 mest sysslat med det.

Skrivet den 31 jan 2010 . Erik R Eriksson