Resa genom 1900-talet

Här har vi grabben som kom i ett par slitna jeans

han funderar på, vilken framtid det finns.

I nutid så anses detta vara inne

men då, kändes det bara i ett sorgset sinne

Han hade fått den uruselt dåliga lotten,

att växa upp på tjugo och trettiotalen, när allt var botten.

Han slutade skolan med rätt bra betyg,

och han tänkte i smyg,

att även han en gång skulle passa inn,

bland de stora grabbarna med jacka av skinn.

Han fick gå åt sidan när storbönder kom,

för han hade ju ingen makt, men det hade ju dom.

Fattig men ärlig, det var ju parollen,

han hade tidigt fått lära sig den rollen.

Att hitta ett arbete var inte så lätt,

men det måste man ha,för att få äta sig mätt.

Jordbruk eller skog, det kunde han välja,

att lönen var dålig, det fick han svälja.

Han hade velat arbeta med el, istället,

men tyvärr, det gavs inte, det rätta tillfället

I hans närhet är det många han känner,

en del av dem är hans bästa vänner.

Man roade sig ofta, på många ställen,

med logdans, på lördagskvällen.

Musik spred ju glädje i kroppen,

att spela musik skulle vara toppen.

Han ville köpa en gitarr med strängar,

men han hade ju så smått om pengar.

Men killen i affären kunde på honom lita,

han fick köpa en gitarr på krita.

Återigen bröt ett värlskrig ut,

Det var bara tjugo år, sedan det förra tog slut.

Osämjan spred sig från land till land,

snart stod hela Europa i brand.

Även Sverige måste inse allvaret,

nu var det dags att skärpa försvaret.

Nu är det dags för honom att göra sin plikt,

att vid mönstring bli godkänd, det är av vikt.

Som gevärssoldat passar han bra,

tyckte gubbarna, så det fick han ta.

Sverige hade ju så långa stränder,

och gränser mot andra länder.

Allt detta skulle ju bevakas,

det var mycket som fick försakas.

Vår grabb och hans kamrater,

skulle först lära sig att bli soldater.

Efter ett år, dom skulle få mucka,

det skulle bli tomt på deras lucka.

Men dom som ville åka hem, dom fick tji.

Sex månader i fält, fick det bli.

Dom åkte bort mot Noriges land,

där tyskarna hade sina förband.

Kompaniet bestod av ganska många,

som fick bo i hyddor,väldigt trånga.

Det dom skulle försvara,

var att freden i Sverige få bevara.

Så som det också lyckades bli,

tillika med mycken diplomati.

Vår grabb tyckte att tiden blev lång,

ska inte detta ta slut någon gång?

Men det som han tyckte var allra bäst,

var, att han blivet skötare till chefens häst.

Men efter några månader det händer,

att de mot hemmet återvänder.

Han kommer hem till far och mor,

för det är ju där han bor.

Nu vill han ett arbete försöka hitta,

så att han slipper sysslolös sitta.

Han försöker att i tidningarna spana,

men tyvärr, han har ju ingen yrkesvana.

Därför blev det som det blev,

Han blev skomakeri-elev.

Nu fick han arbeta med läder,

slipper vara ute i dåligt väder.

Han fick ta det som en läxa,

att sätta sula på en pjäxa.

Han arbetade mycket och troget,

och visade fallenhet för knoget.

Han blev som medarbetare antagen,

och han fick lön från första dagen.

Han arbetade mycket över,

för han behövde ju tjäna klöver.

Fritiden kunde han fylla,

genom att musiken hylla.

Hans kamrater tände lågan,

när de kom och ställde frågan.

Ska vi bilda en dansorkester?

Och spela på dans och fester.

Alla var med på båten,

”Avalon” blev signatur-låten.

Dom tränade in en repertoar.

Sedan var man för uppdrag klar.

Nu hade han träffat en flicka så rar,

efter en tid till prästen det bar.

Dom hade lovat varandra,

att tillsammans genom livet vandra.

Dom hade hittat en liten lya,

där dom kunde börja att prya.

Nu hade dom tagit första steget,

till ett hem som var deras eget.

Dom började att planer smida,

han ville se, om, huruvida.

Han ville försöka på egen hand,

för att se om det bära kan.

Sen gick det ganska fort,

man flyttade till annan ort.

Med lite hjälp i starten,

sen gick det av bara farten.

Dom hade hittat en bostad så”dan”

men den fick väl gå ann.

Han funderade på att framtiden trygga,

genom att en bättre bostad bygga.

Han tar tillvara alla tillfällen,

för att samla material från olika ställen.

Han lånar på banken en slant,

för att för tomten sätta i pant.

Han får på byggnadslov vänta,

och sen på bostadslån med fast ränta.

Under krigstiden och plus några år,

är det ransonering på det man köpa får.

Man skulle med kort fördela,

för att alla rättvist,få del av det hela.

Det gäller för alla, liten som stor,

så även för läder och skor.

Man fick lappa och laga så länge det gick,

tills man samlat poäng, och köpa nya fick.

Nu var han ju stora karln,

Klart att han ville ha barn.

Och eftersom båda ville,

så, ja, det blev en kille.

Det här är ju sånt som händer,

vart än man sig i världen vänder.

Men det var ju något stort,

att förstå vad man hade gjort.

Han tog tillvara varje ledig stund,

för att till nya bostaden gräva grund.

Han ville bygga en stuga,

till sig själv och si fruga.

Till hösten var källarvåningen klar,

men det var väldigt mycket kvar.

Men när nästa sommar hade gått,

då hade man en ny bostad fått.

Nu hade grabben blivet ganska stor,

efter ett par år fick han en lillebror.

När ransoneringen var slut,

kunde man köpa skor utan prut.

Men för honom blev det bara värre,

kunderna blev färre och färre.

Så jobbet med att skorna laga,

kunde man nästan kalla för en saga.

En dag träffade han chefen för el-bolaget,

denne hade brist på grabbar i arbetslaget.

Han tänkte, det kunde väl inte vara fel att,

få arbeta med något som han länge velat.

Han uttryckte sitt intresse för branschen,

och ville vara med, om han fick chansen.

Om detta man enighet når,

och han anställning få

Distribution och ledningsarbeten,

om detta är han medveten,

att det var sånt man fick hantera,

när man för elkunder skall planera.

Även installation var med på schemat,

det var mera intressant det temat.

Han ville ha praktik så mycket det gick,

även på industri-el han prova fick.

Han ville behörig med tiden bli,

så han fick ligga i som ett bi.

För godkänd praktik, tar det åtta år,

så han är glad för varje år som går.

För behörighet krävs också teori,

han anmäler sig för en kurs på N.K.I.

Nu kan han läsa på den fritid han har,

det tar lite tid, men till slut är han klar.

Med godkända betyg, han arbete får,

vid en större industri, vid fyllda fyrtio år.

Han har hjälp av några grabbar med yrkesvana,

att efter fel på kontakter och brytare spana.

Maskiner och belysning skall ha perfekt funktion,

allt för att inte störa företagets produktion.

På företagets produkter är efterfrågan stor,

man bygger till, både verkstäder och kontor.

Här trivs han, och jobbar kvar i tio år,

när han fyller femtio, han guldklocka får.

Men på nytt vill han försöka att vara sin egen,

som el-entreprenör tar han de första stegen.

Hans fru jobbar nu ute i samhället,

så i nödfall klarar hon av uppehället.

Men risken är kanske inte så stor,

om det fungerar så som man tror.

Han får arbete i överflöd,

så därvidlag går ingen nöd.

Han sätter en gräns att vid sjuttio sluta,

Därefter skall han av pensionen njuta.

Sörberge 10 april 2013.

Sin.