NEDANSJÖ TRÄFÖRÄDLING
År 1932 startades en
snickerifabrik av ett antal intressenter som tillverkade träleksaker, saker för
hushållsändamål och även beställningsarbeten av varierande slag. Fabriken var
igång i några år men det blev kärva tider och svårt för att få avsättning för
produkterna. Rörelsen överläts till nya ägare som efter en tid flyttade till
nybyggd lokal vid sågen i Stöde, sedemera Stöde snickerifabrik, som köptes av
Mattsson & Jakobsén
Källa: Berättelser på vår hemsida berättad av Berndt
Åhlén och Sven Axelsson
Fabriken fanns i f.d.
Tunströms (sedemera Henrik Hedenströms), som nu ägs av Hedenströms dotter Anita
och ”Gugge”Engström.
I Mangårdshuset användes den stora salen till
paketering av det som skulle levereras, östra delen av gården fanns det kök och
kammare, som användes som lunchrum och kontor.
Rummen på den andra sidan var
lager.
Där det tidigare hade varit
ladugård, utnyttjades nu till snickeriverkstad. Och en del av ekonomibyggnaden
användes till måleriverkstad, och där chefade Nisse Karlsson från Hemgraven,
som även
sysslade med lite amatörteater. Virket
förvarades
på logen, där man även
spikade trälådorna till leveranserna.
Den person som spikade
trälådorna hade 68 öre/timme, men vid ett tillfälle så anställdes en 16 årig
kille, som så klart trodde att han skulle få lika mycke,
men icke 48 öre/ timme blev slutbudet.
Den som ”kläckte” denna idé,
var Sven Svensson och han jobbade som butiksföreståndare på konsum i Hemgraven.
Snickerifabriken startade
1932, och drevs som AB, och de som jobbade där hade satsat 1000:- för att få
ett arbete.
Min svärfar Pelle Eriksson lånade
på banken 1000:-, betalade och fick på sånt sätt,
då ett arbete Aktier såldes också för 100:-/ st.
Chef för bolaget var Emil
Eriksson från Stöde. Kontoret sköttes av en Thorin från Stöde, som tidigare
hade jobbat på ångsågen.
En försäljare Odalsten var
anställd
Resande försäljare var Franz
Hellström, och Holger Bergkvist körde honom, men hur länge dom
jobbade så, minns ingen.
Nisse Jönsson född 28.12.1916
och avled 25.8.1987 hade sina första arbetsår som målare på Nedansjö
Träförädling
Kärva tider, och man var nära
konkurs, då fick de anställda satsa 200:- till per man. Men det gick ändå inte
att rädda. Slutet blev att efter några år köpte Emil Eriksson hela maskinparken
och flyttade hem till Stöde.
Verkmästare på snickeriet var
en svåger till Sven Axelsson, han hette
Erik Johansson och var gift
med Hedvig Mattson. Han var konstruktör
till den lilla travhästen,
som i 1933-års prislista kostade 16:80/ dussin
troligen
såldes till butiker eftersom priserna är per dussin.
Ägare till hästen är Elisabeth Nybäck, som ärvt den av
sin mamma Ann-Marie Nybäck.
Britt-Marie Eriksson har skrivit ner vad hon har
”snappat” upp när den äldre generationen har berättat. Nedansjö 2008